Kampanjen för ZETA är slut

Då var det dags att sammanfatta buzzningen om ZETA:s parmesan.
Jag har använt parmesan till allt möjligt tex till sallader, lasagne, köttfärssås, på pizza, varma mackor och en dag gjorde jag Paolo Robertos stora köttbullar i tomatsås och i köttbullssmeten skulle man ha parmesan och herregud så gott det blev. Jag kommer absolut att fortsätta använda parmesan. Verkligen att rekommendera!!! Tyckte nog att den parmesan som var lagrad i 14 månader var godast med lite mildare smak. Man har nästan blivit lite beroende av parmesan nu...... Bilden på köttbullarna har jag sparat från receptet, tyvärr glömde jag fota min egen måltid och länken under bilden är till receptet....Smaklig spis :)








http://www.recept.nu//1.311230/paolo_roberto/varmratter/kottfars/penne_med_stora_kottbullar_i_tomatsas

Har bestämt mig....

Idag är det exakt 2 veckor sen Cocos lämnade oss, det gör fortfarande ont i mig att inte få ha henne hos mig....och jag saknar henne fruktansvärt mycket fortfarande, grät senast häromdagen. Jag kan få sån ångest ibland och fundera över om jag gjorde rätt, tänk om hon inte var så sjuk som veterinären sa, fast jag vet mycket väl att jag gjorde rätt och hon VAR absolut sjuk!! Redan efter ca 1 vecka började jag fundera på om jag skulle skaffa en ny katt och då fick jag ångest över det, ska jag, ska jag inte, gör jag rätt, gör jag fel???? Tankarna och funderingarna var många. Det skulle kännas så fel att vara utan katt, jag vill inte vara utan så därför har jag nu bestämt mig, det blir en ny liten kise. Jag har rent ut sagt varit livrädd för vad folk runtomkring mig ska tycka och tänka men det skiter jag i för jag måste få må bra och kan en ny liten krabat få mig att må lite bättre så är den så välkommen hit.
Den eller rättare sagt "hon" är född den 27 augusti, är ljusgrå/beige och är en blandning mellan skogis och Helig Birma/Chincilla Perser och så underbart söt. Mamman är 100% skogis och pappan 2 blandningen. Så nu blir det till att "börja om" här hemma....När vi hämtar henne på måndag är hon 13 v och 3 dagar gammal....
Har inte bestämt något namn än, men har väl några funderingar som Zilver, Zeta och Vilda..beror väl lite på hur hon är....

Bilden är tagen av ägaren: Så här såg hon ut när hon var 8 veckor,
men är MYCKET lurvigare nu



Ny katt eller inte

Tankarna kretsar kring om jag ska skaffa en ny katt eller inte. Jag saknar Cocos nåt så in i bomben, klumpen i halsen finns där hela tiden, jag har gråtit varje dag sen i tisdags förra veckan och frågan är om en ny katt kan få mig att må bättre???? Jag vet inte...
Att skaffa en ny kompis handlar för mig inte om att ersätta Cocos, absolut inte!!! Det finns ingen katt i världen som kan ersätta henne, ALDRIG!!! Jag saknar helt enkelt att ha en katt i min närhet.
Jag vet inte heller vad sambon skulle tycka, eller jag vet att han vet hur viktigt det är för mig, det har han sagt till min mamma, men jag vet inte vad han skulle tycka om att jag kanske vill skaffa en snart, för jag blir snart idiot här hemma, det är ju jäkla ensamt och tomt, en katt får mig att må så bra ju....men som sagt, kan en ny få mig att må bättre......

Saknaden och tomheten är ENORM!!!!

Idag är det tredje dagen utan Cocos och saknaden efter henne är ENORM!! Jag har gråtit varje dag sen i tisdags när vi fick åka in akut med henne. Sen hon lämnade oss har jag gråtit som ett litet barn varje kväll.
Jag kunde absolut inte ana att det skulle vara så här jobbigt, kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara. Första natten utan henne sov jag skitdåligt, andra natten lite bättre och inatt har jag sovit bra...tror jag.
I går fredag var jag ensam hemma och då kändes det ännu mer, det var ju alldeles tomt i huset..ingen och prata med, ingen som kom när jag stökade i köket, ingen som ville mysa med mig...
Igårkväll var vi ute och tände ett ljus för henne allihop och då brast det återigen för mig, jag kunde inte hejda mig. Min son tittade på mig och sa "Jaha mamma, jag trodde du blev ledsen" sen såg han mina tårar och då blev han själv ledsen, sen sa han " Mamma, jag vet inte hur jag ska kunna trösta dig! Det går nog tyvärr inte att trösta mig, jag måste få lov att vara ledsen men en kram värmer alltid. Jag tycker verkligen att detta är SKITJOBBIGT, kan inte förklara.
Vi kom också fram till att det är jag som varit med henne mest, kanske inte så konstigt att jag reagerar som jag gör...
Har man inte ett husdjur och aldrig har haft kan man kanske tycka, "Men herregud, det är bara ett djur" men ni kan inte föreställa er dom starka känslorna man har för varandra. Man förolorar en familjemedlem som man trott ska få vara med en i 15-20 år, inte bara 3 år... :(  :(

Så fruktansvärt tomt

Tänk vad en liten katt kan göra med en. Den får en och må så bra av sällskapet den ger en, allt kelande, spinnande, pratande ja, listan kan faktiskt göras lång och nu när vår lilla kise inte finns med oss längre gör hon mig så fruktansvärt ledsen och tom. Saknaden är större än jag någonsin kunde ana.

Det hjälpte tyvärr varken Cocos eller oss att ta hem henne i tisdags. Hon försämrades kraftigt över natten, igår morse var hon inte alls sig själv. Satt under bordet i vardagsrummet och bara stirrade rakt framför sig, reagerade inte när jag kalla, hon gick till sin låda...satte sig där och blev sittande i en kvart stirrande i panelen, jag tog upp henne men hon ville inte vara i min famn. Jag grät och grät.... Jag satte mig i soffan och la henne i knäet, hon spann och ville kela vi mös bara hon och jag, rätt som det var sträckte hon sitt huvud upp mot min haka, tittade på mig precis som om hon ville ha hjälp, jag såg det i hennes ögon.... Då bestämde jag mig, hon ska inte få lida. Ringde Peter och berättade hur det låg till, han sa samma som jag så när han kom hem ringde jag veterinären, men gud vad det tog emot... vi kunde komma direkt.

Klockan 16.00 somnade Cocos stillsamt in hos veterinären, vi var med henne hela tiden och herregud vad jobbigt det var att stå där sidan om henne.Jag grät floder!!! Vår älskade Cocos.....
Vi tog med henne hem och höll en liten begravning för henne här, tände ljus,pratade och grät i varandras famn....

Jag är så ledsen så ledsen, men jag gjorde bara henne en stor tjänst även om jag känner mig så elak mot henne, hon slipper nu lida och sover gott. Cocos blev 3 år 7 månader och 7 dagar gammal..så orättvist.....

Robin har skrivit text på en pinne och en sten

Cocos

Usch vilken dag...

Efter ett hastigt besök hos veterinären är det nu konstaterat att Cocos inte blivit bättre efter anabola sprutan hon fick för 3 veckor sen, hennes blodvärde har blivit sämre. Förra gången låg hennes värde på 28 och idag hade de sjunkit till 18, vilket inte alls är bra. Visade sig även att hon har en liten urinvägsinfektion till följd av njursvikten. Jag befarade ju det värsta idag, att hon inte skulle få följa med hem, men det fick hon!!!!!Veterinären tror att hon bara har några veckor kvar att leva men kan även bli längre och samtidigt som han tyckte att det kanske var bäst att låta henne få somna in så godtog han vårt beslut : Att ta med henne hem och låta henne få äta vad hon vill, för det gör henne varken bättre eller sämre. Hon har ju bara fått äta sitt njurfoder....och hon lider inte....

Cocos är ju fortfarande med oss och vill kela, ligga i knäet och hon både spinner och myser. Hade han tyckt att vi tänkte fel så hade han sagt det till oss, vilket som var bäst för henne, men han tyckte vi gjorde rätt så såhär får det bli. Nu har vi en supertrist tid framför oss.....

Jobbig dag

Idag fasar jag det värsta!!!
Ska till veterinären i eftermiddag kl 15.40 på icke ordinarie tid. Jag ringde dit i förmiddags för att min katt inte gjort några behov sen i lördags eller söndags. Och nu misstänks det att hennes njurar har slutat fungera och då finns det inte mer att göra åt hennes sjukdom. Har gråtit halva förmiddagen i omgångar och när sonen kom hem från skolan var det dags igen. Tårarna är där hela tiden och ont i magen har jag, försökte äta lite lunch, men det var inte gott....
Sen jag pratade med veterinären har jag försökt förbereda mig på det absolut värsta idag,....att jag inte får henne med mig hem, men det går inte att förbereda sig alls på detta...... Jag vill ju inte att hon ska lida.
Hon sover väldigt mycket, annars tycker jag att hon är Cocos...kelar, spinner och vill ligga i knäet....

SHIT vad jag har ont i magen..............