Saknaden och tomheten är ENORM!!!!

Idag är det tredje dagen utan Cocos och saknaden efter henne är ENORM!! Jag har gråtit varje dag sen i tisdags när vi fick åka in akut med henne. Sen hon lämnade oss har jag gråtit som ett litet barn varje kväll.
Jag kunde absolut inte ana att det skulle vara så här jobbigt, kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara. Första natten utan henne sov jag skitdåligt, andra natten lite bättre och inatt har jag sovit bra...tror jag.
I går fredag var jag ensam hemma och då kändes det ännu mer, det var ju alldeles tomt i huset..ingen och prata med, ingen som kom när jag stökade i köket, ingen som ville mysa med mig...
Igårkväll var vi ute och tände ett ljus för henne allihop och då brast det återigen för mig, jag kunde inte hejda mig. Min son tittade på mig och sa "Jaha mamma, jag trodde du blev ledsen" sen såg han mina tårar och då blev han själv ledsen, sen sa han " Mamma, jag vet inte hur jag ska kunna trösta dig! Det går nog tyvärr inte att trösta mig, jag måste få lov att vara ledsen men en kram värmer alltid. Jag tycker verkligen att detta är SKITJOBBIGT, kan inte förklara.
Vi kom också fram till att det är jag som varit med henne mest, kanske inte så konstigt att jag reagerar som jag gör...
Har man inte ett husdjur och aldrig har haft kan man kanske tycka, "Men herregud, det är bara ett djur" men ni kan inte föreställa er dom starka känslorna man har för varandra. Man förolorar en familjemedlem som man trott ska få vara med en i 15-20 år, inte bara 3 år... :(  :(